Reafynd
Tröstshopping?! Ja kanske. Men alla utom ett par var på rea. Men oroa er inte, jag är långt från lyxfällan. Mer en spara än en slösa. Men ibland shoppar jag loss, och då brukar det bli några påsar :)
Återhämtning
Befinner mig nu bland fjäll, skog, fiskebäckar och hjortronmarker. Det gör sitt till förnåterhämtningen efter operationen. Det har varit en tuff period, de senaste veckorna med många turer, vi har pendlat mellan hopp och förtvivlan och levt i ovisshet vilket tärt på krafterna. Men nu slickar vi såren. Min vänstra äggledare togs bort samtidigt som själva utomkvedshavandeskapet. De sa att det bara är att föredra, speciellt för oss som ändå gör ivf. Det är nämligen 1/6 att en ny graviditet annars sätter sig i äggledaren igen. Den 30 augusti har vi tid hos ivf kliniken igen, då planerar vi nästa försök. I normala fall hade det känts outhärdligt länge att vänta, men nu är det bra, så är jag förhoppningsvis mer läkt både i kropp och själ när det är dags. Nu är det frukosttime här! Avslutar med en bild på gårdagens "fångst" :)
Just nu
Äntligen fungerar det att mobilblogga igen. Lägligt eftersom jag befinner mig på sjukan, på bilden ser ni min fantastiskt fina utsikt ;) Ska med lite "tur" snart in på operation. Om det inte kommer in något akutfall som går före. Uppdaterar er efteråt.
Utomkvedshavandeskap/X
Tiden mellan vi trodde att det var ett tidigt missfall och nu när vi har fått ett utomkveds konstaterat (med hjälp av VUL) så hoppades vi att det kunde vara en vanlig graviditet som växte där inne. Sträcken på graviditetstesten blev nämligen starkare och starkare och så blev även hcg nivån i blodet (har tagit regelbundna blodprov). MEN, med en hcg nivå mellan 1000-1500 ska man kunna se något i livmodern och hos mig var det tomt. Ingenting där. Har sedan dess varit på ett par VUL till eftersom hcg nivån gått upp (ligger nu på 2500) men i livmodern är det fortfarande tomt...Idag hittade dom dock äntligen det formodade "X:et" som utomkvedes också kallas. Skönt och samtigt en sorg. Hoppet är ju det sista som lämnar en även om jag instinktivt kännt att något varit fel hela tiden. Sorgen består nog mycket i att det känns som det varit så nära, hade embryot bara fäst på ett annat ställe hade jag varit gravid nu... Jag vet att man inte kan tänka så men det går inte att låta bli...
Ljusglimten mitt i all skit är att vi nu vet att jag kan bli gravid, det är en oerhörd lättnad förstås.
Efter operationen imorgon ska jag så snart jag känner mig pigg nog åka iväg på semester norrut. Jag känner att jag behöver andas lite fjälluft för att läka både psykiskt och fysiskt. Uppdaterar er förstås så snart jag orkar! Kramar VMP
Missfall..
Graviditetstestet visar fortfarande (svaga) positiva streck. Googlade och såg att graviditetshormonerna kan sitta kvar i upp till nio veckor i kroppen.. Men då tror jag att man ska vara bra mycket längre gången än jag var.
På torsdag ska jag ta ett nytt blodprov bara så vi ser att värdet sjunker som det ska. Annars finns det risk att misstänka utomkvedshavandeskap (när embryot fäster i äggledaren) och det är ingen rolig historia har jag hört. Då måste man opperera och grejer.
Nu ska jag åka hem till en vän och äta tjejmiddag. Ska bli mysigt.