Long distance call

Hej!
Livet går i 120km i timmen och jag hinner knappt med. Och mitt i alltihopa går jag och drar på en seg förkylning. Men trots allt som pockar på min uppmärksamhet är min fokus på en enda sak. Telefonsamtalet som (om allt går som det ska) kommer till oss från en grekisk läkare! Det är en första konsultation med honom och går allt som jag hoppas åker vi till Grekland inom en väldigt snar framtid för att få rätt hjälp med vad jag är helt övertygad är orsaken till att vi varken lyckades bli gravida på egen hand eller behålla den graviditet vi fick med IVF..Nämligen mitt imunförsvar (jag har SLE, en autoimun sjukdom). Om en halvtimme ska han ringa mig och sambon. Jag återkommer när vi har pratat med honom! För er som är nyfikna kan ni gå in på http://www.fertilitetsguiden.com/immunologi/autoimmunitet.php
Det finns många anledningar och sjuktommar och symptom som kan vara tecken på att det är imunförsvaret som ställer till det, så gå in och LÄS vetja :)

Ruvardag 1

Jahap, så har en dag gått sedan jag blev ruvare. En dag full av jobb, kollegor, lunch (kalops), telefonsamtal med vänner, matlagning, tvättande och nu snart ska jag betala räkningar. Livet rullar ju lixom på som vanligt även om det i mitt huvud är en oerhört psykiskt jobbig period. Jag känner ingenting och det vore ju märkligt det, det är ju på tok alldeles för tidigt. Imorgon har jag tagit ledigt från jobbet. Jag och min älsk ska åka på romantisk herrgårdsweekend. Because we´re worth it :)

Ruvardag 0

Sedan lunchtid idag ruvar jag på ett fint litet fyracelligt embryo! Det känns helt underbart och så nervöst samtidigt. Det är nu det börjar. Nedräkningen mot lyckan. Eller nedräkningen mot total besvikelse. Men nu tar vi en dag i taget!
Utöver detta lilla högkvalitativa embryo som jag fick tillbaka så var två till så fina att dom stoppade dom i frysen! Känns så bra att få något dit! Sen så odlar dom även tre av embryona vidare till dag 5 (till på lördag). Så klarar de odlingen fryser de ner dom då, då kallas de blastocyster och består av ca 100 celler (tror jag!). Jag ska ringa på måndag och få svar vad som har hänt med dom. Vågar inte hoppas på för mycket där dock. Just nu går allt hopp nämligen åt till den som ligger i magen..

När tårarna bränner bakom ögonlocken

Jag tycker att jag kämpar på bra med hela vår barnlöshetsgrej. Jag hoppas och tror (iaf en stor del av mig) på ett positivt slut på hela den här helvetesresan. Men ibland misströstar man mer än annars. Idag nyss var en sån stund. Min gravida föredetta chef kom förbi. Det gick tydligen ungefär på första försöket. Jag grattulerade henne, sa "vad roligt" och log. Och jag menade det. Men efteråt kommer det som en baksmälla. Inte hennes graviditet utan sorgen över min mage som är alldeles tom (utöver det vanliga magfettet :)). Jag känner hur tårarna bränner bakom ögonlocken, vore jag hemma skulle jag låta dom komma. Men det går inte nu. Jag måste sätta sorgen på paus några timmar. Kanske blir detta ännu mer känsligt när vi nu är så nära vårt nästa äggplock (det är planerat till på måndag) och om allt går bra en instättning av ett embryo..För allt blir så skört och verkligt. Lyckan ett eventuellt plus skulle innebära. Sorgen och tvivlen som följer med ett minus. Och känslan av att inte ha någon som helst kontroll över hur det slutar, den önskar jag inte någon.

Utomkvedshavandeskap/X

Ja, hörrni, det blir tvära kast här i bloggen. Det som jag först trodde var en graviditet och sedan ett missfall visade sig vara ett utomkvedshavandeskap. För er som inte vet vad det är så är den enklaste förklaringen att embryot sätter sig fast utanför livmodern där det inte kan utveckas normalt (och överleva). Utöver detta tragiska faktum så kan det också vara farligt för kvinnan, sitter embryot i äggledaren viket tydligen är det vanligaste stället så kan äggledaren spricka (när embryot växer) och utöver att det tydligen gör obeskrivligt ont så kan man tydligen också förblöda när det händer. Alltså vill man/läkarna/jag stoppa detta innan det händer. Så imorgon blir det opperation vilket läkaren på gynakuten tycker är det bästa alternativet i vårt fall. Det är ganska troligt att de kommer att ta hela min äggledare där utomkvedshavandeskapet sitter men som läkaren sa "ni ska ju ändå göra ivf" så då går man ändå förbi äggledarens funktion...det andra alternativet var att ta cellgifter som dödar embryot men då får man inte försöka bli gravid på nytt på 3-6 månader vilket för oss känns som en evighet. Detta pga att cellgifterna sitter kvar i kroppen under den tiden och kan orsaka missbildningar på ett nytt foster.
Tiden mellan vi trodde att det var ett tidigt missfall och nu när vi har fått ett utomkveds konstaterat (med hjälp av VUL) så hoppades vi att det kunde vara en vanlig graviditet som växte där inne. Sträcken på graviditetstesten blev nämligen starkare och starkare och så blev även hcg nivån i blodet (har tagit regelbundna blodprov). MEN, med en hcg nivå mellan 1000-1500 ska man kunna se något i livmodern och hos mig var det tomt. Ingenting där. Har sedan dess varit på ett par VUL till eftersom hcg nivån gått upp (ligger nu på 2500) men i livmodern är det fortfarande tomt...Idag hittade dom dock äntligen det formodade "X:et" som utomkvedes också kallas. Skönt och samtigt en sorg. Hoppet är ju det sista som lämnar en även om jag instinktivt kännt att något varit fel hela tiden. Sorgen består nog mycket i att det känns som det varit så nära, hade embryot bara fäst på ett annat ställe hade jag varit gravid nu... Jag vet att man inte kan tänka så men det går inte att låta bli...
Ljusglimten mitt i all skit är att vi nu vet att jag kan bli gravid, det är en oerhörd lättnad förstås.
Efter operationen imorgon ska jag så snart jag känner mig pigg nog åka iväg på semester norrut. Jag känner att jag behöver andas lite fjälluft för att läka både psykiskt och fysiskt. Uppdaterar er förstås så snart jag orkar! Kramar VMP

Missfall..

Vad ska jag säga. Lyckan varade en dag. Tog ett graviditetstest i lördags morse som visade gravid. Men sträcket var mycket svagare. Till historien hör att jag också gick och tog ett blodprov redan i fredags som skulle mäta HCG (graviditetshormonet) i kroppen. Det låg på 165 tror jag. I måndags tog jag ett nytt test. Då låg det på 90. Jag har med 99% sannolikhet fått ett mycket tidigt missfall. Jag har varit så ledsen under helgen men nu börjar det lätta lite. Jag vet ju nu att jag kan bli gravid. Ägget kan fästa osv. Jag försöker se det så iallafall, bättre att välja att fokusera på det positiva...
Graviditetstestet visar fortfarande (svaga) positiva streck. Googlade och såg att graviditetshormonerna kan sitta kvar i upp till nio veckor i kroppen.. Men då tror jag att man ska vara bra mycket längre gången än jag var.
På torsdag ska jag ta ett nytt blodprov bara så vi ser att värdet sjunker som det ska. Annars finns det risk att misstänka utomkvedshavandeskap (när embryot fäster i äggledaren) och det är ingen rolig historia har jag hört. Då måste man opperera och grejer.
Nu ska jag åka hem till en vän och äta tjejmiddag. Ska bli mysigt.

Overkligt!

Imorse tog jag ett graviditetstest ENBART för att IVF-kliniken vill att man gör det oavsett om man har fått mensen eller ej. Nedan ser ni resultatet :) Jag är fortfarande chockad så jag återkommer här när jag samlat mig lite! Men ni får iallafall veta först fina bloggvänner! Nu ber jag er bara hålla tummarna för att allt är som det ska där inne och att guldägget stannar i nio månader! Njut fredagkvällen nu, det ska jag! Kram

Ofrivillig paus

Hej!
Sorry att jag hållit er på halster" så länge nu, mitt i flytten (yes, vi har flyttat till vår nya fina lägenhet!) så slutade lösenordet jag använder till att blogga via mobilen att fungera. Och den vanliga datorn låg i en flyttlåda någonstans!
Anyways, ska väl kanske börja med att skriva att det tyvärr inte var något guldägg denna gången. Fick mens förra tisdagen på dag 11 (som jag brukar få) och nu är det väntan på nästa ägglossning som gäller. Då får vi försöka på egen hand. IVF-mottagningen stänger ju olägligt nog över sommaren. Vi är inbokade på återbesök vecka 34 (känns som en evighet dit). Jag hade velat komma dit nu innan semesterstängningen för att planera hur vi ska lägga upp behandlingen (kanske kan man starta den redan under semestern så att man sparar lite tid. Jag vill köra det "långa protokollet" den här gången vilket innebär att man sprayar med nässpray i några veckor innan behandlingen med sprutorna börjar. Det är alltså en ganska lång behandlingsprocess (ca 5 veckor). Men allt är fullbokat tyvärr så jag får vackert räta in mig i ledet och hoppas att ett naturligt mirakel inträffar nu under sommaren ;). Försöker acceptera det och se fördelen i att inte vara hormonstinn under semestern haha.
Annars är det bra! Har flyttat, firat midsommar, packat flyttlådor, jobbat och umgåtts med vännerna och älsklingen. Om 2,5 veckor är det semester. Tack gode gud för det!

Ruvardag 6

Om man utgår från den vanliga tiden (ca 11 dagar mellan min ägglossning och mens) så borde min mens komma imorgon eller senast på onsdag. Så nu blir det jobbigt med toalettbesöken. Ni vet när man torkar sig och sen med bävan tittat på pappret efter spår av något rött. Oh well, jag har noll graviditetsymptom så mens är nog vad jag kan förvänta mig tyvärr..


Ruvardag 3

Äntligen helg eller vad säger ni?! 😉 jag gillar mitt jobb men det är alltid så skönt med helg! Idag tog jag en powerwalk i kvällsplaner efter jobbet. Ska till en kompis och kika på fotboll och äta pizza snart så bra om man gjort av med lite kalorier innan haha.
Annars är det ruvardag tre idag. Jag känner inget. Iof så är det ju säkert alldeles för tidigt för det. Men åh vad jag skulle vilka att det började göra ont i brösten eller nåt sånt. Man känner ju efter så man blir tokig.
Ha en bra helg nu hörrni så hörs vi snart igen! Kram


Tvära kast

Så där ja, då var man ruvare igen. Det känns konstigt för på något sätt hade jag verkligen ställt in mig på att guldägget skulle dö. Men nej, tvärtom hade det växt till sig fint och bestod idag när jag fick tillbaka det av fyra fina celler. Jag känner mig så tacksam över det så jag inte hittar några ord för att beskriva känslan.


Skit också

Vet inte riktigt vad jag ska skriva...
Idag skulle vi ju sätta tillbaka vårt lilla embryo, men de ringde från kliniken ett par timmar innan det var dags och sa att embryot hade tappat två av de fyra cellerna det haft vid upptiningen. Så nu så låter de det vara tills imorgon för att se om de börjar dela sig till fler celler igen. Chansen att det händer är ungefär 50%. I så fall får vi tillbaka det imorgon kl 13.00. Om inte så ja...då blir jag riktigt ledsen. Ligger här och gråter en skvätt när jag skriver detta.. Självklart vet jag/vi att detta kan hända, att embryot kan dö under upptiningen. Men på något sätt har jag inte sett det som ett alternativ. Jag har väl verkligen försökt att tänka positivt. Och då blir ju besvikelsen desto större när det inte går som man ställt in sig på. Men vi kan inte påverka något nu. Bara vänta och se tills imorgon. Hör av mig igen då såklart.


Happy friday!

Äntligen! Tog ägglossningstest hemma imorse men ingen glad gubbe. Åkte för att kolla med ultraljud på ivf-kliniken. Den gulliga sköterskan vad mig ta ett test till efter att ha sett en äggblåsa på 18 mm. Jag tänkte att det var för tidigt, jag hade ju testat för bara ett par timmar sen?! Men gissa hur glad jag blev när den här glada gubben log mot mig! Så nu smäller det. Eller på måndag eftermiddag för att vara lite mer exakt! Åh snälla lilla embryo, nu får du se till att klara dig genom upptiningen!


Underbart med röd dag!

Har haft en så härlig nationaldag! Har mest ätit iof haha. Först lunch vid vattnet med älsklingen och föräldrar med efterföljande fika (bilden) och sen en middag hemma hos oss med bästa vännerna! Sill, färskpotatis, jordgubbar och glass. Härliga sommar!!


Ahhhh

Är uppkrupen i soffan! Kollar på sista desperateavsnittet! Bredvid tv:n står fina blommor från jobbet som jag fått för mitt engagemang i ett projekt! Blev så glad! Anyways, ingen glad gubbe på ägglossningstesten än så länge! Men idag beställde jag billiga stickor så att man ser hur starkt sträcket blir, så att man vet hur-om det närmar sig!
Nu ska jag kika vidare här! Ha en fin kväll nu :)


Händelserik helg!

I helgen har jag festat till det ordentligt! Det var välbehövligt. Jag tror man mår bra av att "släppa allt" ibland och bara ha kul. Därför bjöd jag mig själv på en och annan shot och ett par cigaretter (röker 2 gånger om året..) Så klart mådde jag som
Jag förtjänade dagen efter. Men det var värt det! Nu ska jag släcka lampan här och sova fem kvart i timmen. Sov gott finingar så återkommer jag i veckan om hur det går med ägglossningstestandet! Natti Natti tills dess!


Ultraljud idag

Var på ultraljud på ivf-kliniken idag för att se om någon äggblåsa växer till sig så att jag får ägglossning (och att de därmed kan stoppa tillbaka vårt frysta embryo). Hon hittade en äggblåsa på 9mm som hon trodde skulle växa och släppa under nästa vecka. Jag hoppas hon har rätt! Ska testa med ägglossningstest fr.o.m. Söndag. Även om jag tror det är för tidigt! Gissar på att jag får ägglossning under nästa helg! Men man gör ju precis som de säger så klart! Nu ska jag gå och sova, har en lång dag framför mig imorgon! Godnatt!


I balans

Njuter av vädret och känner hopp om livet! På alla plan faktiskt, även på bebisfronten, skön känsla! Sen äter jag jordgubbar också och längtar tills semestern! Men nu- mot jobbet.


Igår

Så kom mensen! Så nu börjar nedräkning mot ägglossning och när den inträffar embryo transfer!

Sen sålde vi lägenheten igår också! (så obeskrivligt skönt!)

Nu ska jag slå igen ögonlocken! Godnatt på er!


Vila

Blommor inköpta till gårdagens och kvällens visning gör lägenheten extra mysig. Njuter nu av att det är "över" när det gäller allt fixade och donande med lägenheten. Men nu hoppas och väntar vi spänt på bud.. Och mensen. Jag väntar på mensen. Tycker mig kunna ana att den är på gång. Sen börjar äntligen nedräkningen av återföringen av guldembryot ;) sov gott så hörs vi snart igen!


Tidigare inlägg
RSS 2.0