Igår kväll
på ruvardag 12 kom det (varning för intima detaljer nu) lite brunt blod när jag var på toaletten och det har fortsatt under dagen idag. Det är inte mycket men det är konstant. Tog ett graviditetstest imorse och det var tvärnegativt! Så jag antar att hoppet är ute. Ska ringa och prata med ivf-kliniken imorgon imorgon och kolla vad de säger att jag ska göra - jag tar ju både fragminspruta och progesteron varje dag och eftersom sprutorna gör ont och det inte direkt är fräsht att ta progesteronet (som man tar vaginalt) så känner jag att "varför plåga mig själv" i önödan. Nu är det iof bara ett par korta dagar kvar till min testdag på söndag...Kliniken vill att man ska göra testet på test-dagen oavsett om man börjat blöda innan..så ett par dagar till kan jag självklart stå ut.
Självklart är jag besviken. Fast inte knäckt, jag har ju inte kännt av några symptom och har därför inte haft så höga förhoppningar...
Så nu får vi sätta allt vårt hopp till vårt lilla "eskimå" i frysen eller om det inte vill sig ett helt nytt ivf-försök. Men kliniken vill tydligen att man ska ha en helt egen cykel innan de sätter in det så jag antar att det inte blir förrän i juni vi får tillbaka det (om allt går som det ska med upptining osv).
Men det är nog lika bra det för vi kommer att ha fullt upp i maj- för igår vart faktiskt inte bara dagen som vårt första försök misslyckades. Det vart först och främst dagen då vi köpte en ny större lägenhet. Med ett alldeles eget rum tíll en liten bäbis. Jag är så glad över det. Stor balkong, egen tvättmaskin och massor av förvaringsutrymmen finns också. Jag ser det som ett bra omen, nu behöver jag och min kropp inte oroa oss längre för att flytta under en ev graviditet. Kanske hjälper det till på ett omedvetet plan. Vem vet, men jag är superglad och peppad, trots en lång att göra lista under nästa månad eftersom vi säljer vårt nuvarande boende.
Oj, vilket långt inlägg detta blev. Men jag vill bara avsluta med att tacka för era gulliga kommentarer i förra inlägget. Ja, vi i barnlöshetsträsket förstår ju varandra, all hopplöshet, allt hopp, och allt där emellan. Svårt att förstå för någon som inte är/har varit i situationen tror jag. Så vilken tur att vi har varandra! Stor kram till er alla.
Nu ska jag slappa lite i soffan - men vi hörs snart igen!
Kram
Självklart är jag besviken. Fast inte knäckt, jag har ju inte kännt av några symptom och har därför inte haft så höga förhoppningar...
Så nu får vi sätta allt vårt hopp till vårt lilla "eskimå" i frysen eller om det inte vill sig ett helt nytt ivf-försök. Men kliniken vill tydligen att man ska ha en helt egen cykel innan de sätter in det så jag antar att det inte blir förrän i juni vi får tillbaka det (om allt går som det ska med upptining osv).
Men det är nog lika bra det för vi kommer att ha fullt upp i maj- för igår vart faktiskt inte bara dagen som vårt första försök misslyckades. Det vart först och främst dagen då vi köpte en ny större lägenhet. Med ett alldeles eget rum tíll en liten bäbis. Jag är så glad över det. Stor balkong, egen tvättmaskin och massor av förvaringsutrymmen finns också. Jag ser det som ett bra omen, nu behöver jag och min kropp inte oroa oss längre för att flytta under en ev graviditet. Kanske hjälper det till på ett omedvetet plan. Vem vet, men jag är superglad och peppad, trots en lång att göra lista under nästa månad eftersom vi säljer vårt nuvarande boende.
Oj, vilket långt inlägg detta blev. Men jag vill bara avsluta med att tacka för era gulliga kommentarer i förra inlägget. Ja, vi i barnlöshetsträsket förstår ju varandra, all hopplöshet, allt hopp, och allt där emellan. Svårt att förstå för någon som inte är/har varit i situationen tror jag. Så vilken tur att vi har varandra! Stor kram till er alla.
Nu ska jag slappa lite i soffan - men vi hörs snart igen!
Kram
Kommentarer
Postat av: Där Rosor Aldrig Dör
Skickar dig/er en massa skyrke kramar!
Kram B
Trackback
