vagenmotplusset

Men guuud vad deppig jag är då. Jag fick veta idag att en kollega på jobbet är gravid och det utlöste någon slags "sorgattack" hos mig. Alltså, jag är inte ledsen att hon är gravid men att "tvingas" sitta och le och grattulera och prata om det och vara exalterad för hennes skull var nästan outhärdligt. För att det känns så oerhört fel när jag är så ledsen över min/vår egen situation. Kollegan vet ingenting  om vårt IVF:ande så inget konstigt i att hon "malde på".
När jag väl kom hem så var jag helt sänkt, grät och deppade, min stackars kille vet ju inte vad han ska ta sig till. Han försöker säga att jag ska försöka se positivt på vår situation, typ "fungerar det inte nu så gör det det nästa gång" men ibland orkar jag bara inte se det från den ljusa sidan. Jag har velat få det där plusset så länge nu och fast jag rent logiskt vet att vi nu är "närmare än någonsinn", nu när vi får hjälp och allt, så är det svårt att inte misströsta ibland...

Nu har jag hur som helst ryckt upp mig en aning, sorterat tvätt och ätit lite choklad. Och nu är det hög tid att sova. 

Godnatt på er!
Hoppas återkomma med ett gladare inlägg snart!