Frustrerad men ändå lugn

Oj, nu var det riktigt länge sen jag plitade ner något här! Får väl börja med att skriva att det
inte vart nån bebis i magen denna månaden heller. Mensen kom mycket riktigt förra måndagen som'
jag gissat. Det är alltid en besvikelse men jag kände det ju verkligen på mig. Jag är
väldigt glad att min lutealfas (tiden mellan äl och mens) blev längre - hela 13 dagar - så verkar ju
iaf medicinen (puregon) göra något bra med min menscykel!

Just nu är jag på dag 10 i cykeln och hade inte julen varit i antågande hade jag ju tagit
mina puregon-sprutor vid det här  laget...MEN - fertilitetsmottagningen stänger lägligt nog
och öppnar inte innan den 9/1 igen. Óch de vill inte chansa och låta mig spruta utan att kolla
med ultraljud. Logiskt sett förstår jag det men känslomässigt känns det lite tungt..
.att "missa" en månad..så nu står mitt hopp till att kroppen fixar ägglossningen själv! Det gjorde den ju
månaden innan jag började med puregonet. Men med tanke på hur glest det varit mellan
mina egna ägglossningar de senaste åren vågar jag inte hoppas på för mycket. Då vägde jag
iof en heel del mer än vad jag gör nu vilket säkert påverkar. Ja, inom den
 närmaste veckan så borde ju ägglossningstesterna visa positivt om jag ska tro på nån ägglossning på egen hand..Använder såklart min fertilitetsmonitor från clear blue óch den visar ännu
"låg fertilitet"

Inte så svårt att lista ut vad jag önskar mig mest av allt från tomten va?!
Att monitorn visar på "max fertilitet/ägglossning" såklart :))

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0