LCHF= ohungrig!?



Kvällens middag; Ugnstekt fläskytterfile, stekta champinjoner, kokt grön sparris och jesses rödvinsås! Gottgottigottgott! Både fläskfilen och sparrisen var suuperbilliga på ICA denna veckan så jag passade på att lyxa!


En sak som är väldigt fascinerande med LCHF är hur länge man kan gå "ohungrig". Imorse åt jag en liiiten kantbit LCHF-limpa med smör, lite ost och gurka på samt två stekta äggvitor (tycker tyvärr inte om stekt äggula..). Och när mina studie-kompisar blev hungriga vid 12-tiden så satt jag helt ohungrig. Kunde inte förmå mig att äta något. Hela eftermiddagen gick och fortfarande ingen hunger. Men när jag kom innanför dörren stax innan 5 så började det kurra lite lätt i magen. Hunger, absolut, men inte den där "kolhydrat-hungern" som jag fick när jag åt kolhydrater. Den där hungern som gör en svimfärdig och helt galen. Visst, jag måste fortfarande äta när jag blir hungrig, annars blir jag lite sur och grinig ;) Men nu har jag tålamod på ett annat sätt än jag hade som kolhydrat-ätare! Skönt är det iallafall!

En annan bra sak är att jag nu lyssnar på kroppen - jag åt inte upp hela den portion mat jag lagt upp nu ikväll. Kroppen signalerade att den var mätt och då slutade jag äta! Till skillnad från tidigare då jag snarare tog om!

Nu blir det tv-kväll här! Vi hörs imorgon!



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0